|
matportion till en 8 veckors
valp:
kl 08.00: En portion Findus
Majsvälling (2 dl varmt vatten, 1/3 struken tsk citronsyra, dryga
mängden vällingpulver, 1 rågad tsk druvsocker, 1/2 dl gräddfil,
1 äggula (endast en gång om dagen, efter 3 månaders ålder ges
äggula endast varannan dag). Ge gärna en veteskorpa eller ett
hundkex efter vällingen. Vällingmålet ökas aldrig! Om valpen håller
hullet väl kan vällingen bytas ut en gång per dag mot 2,5 dl
filmjölk (ej lättfil) + lite gräddfil, druvsocker och Kelloggs
Cornflakes.
kl 12.00: 1 - 1½ dl Magnusson Blanda Krav täckes med hett vatten
och får stå ca 20 minuter, varefter lika
mycket välkokt grötris, 50-75 g rått nötkött, 3/4 tsk DF100
HyperMix VALP och 3/4 tsk Trikalciumfosfat, 1 msk solrosolja
blandas i och maten är färdig.
kl 16.00: Samma som klockan 08.00
kl 20.00: Samma som klockan 12.00
Allteftersom valpen växer skall portionernas storlek ökas, så
att valpen håller lagom hull. Köttet ökas obetydligt. Vid 4 månaders
ålder tas första vällingmålet bort och de övriga tre målen fördelas
jämt över dagen. Då valpen är 6 månader uteslutes även andra
vällingmålet. Från och med 4 månaders ålder, då första vällingmålet
tas bort, ger man dagligen ett kokt ägg blandat i maten.
Vitaminer och mineraler ges dagligen. Då valpen är 4 månader bör
vitaminer och mineraler ökas till 1 tsk DF100 HyperMix Valp + 1
tsk Tricalciumfosfat två gånger dagligen.
Då hunden är vuxen (1½
år) kan man övergå till VH VitTabs vitamin- och
mineraltabletter med 1 tablett per 5 kg kroppsvikt. Tricalciumfosfatet
tas bort. 180/200g kindkött. Maten bör
alltid vara nytillredd och rumstempererad. Matrester från hushållet
är inte lämplig hundmat.
Ge aldrig:
Rå insjöfisk - kan förorsaka bandmask
Skummjölk - kan förorsaka lös avföring
Ost - mycket hårdsmält och kan förorsaka aptitlöshet
Rågbröd, torkad fisk eller foder med fiskmjöl eller
buffelhudsben.
-
*Lite
mer om hemmablandning och hundmat i allmänhet.
-
Blandningen kompletteras med vitaminer och
mineraler, t ex DF100 HyperMix Valp (preparatet heter inte Valp p
g a att det endast kan ges till valpar utan det fungerar mycket
bra till vuxna hundar). Dessutom är det bra om man kan ge hunden
ett bra algpreparat, t ex Crest. Dosen för
vitaminerna/mineralerna och algerna finns angivna på förpackningen.
Det är viktigt att tänka på att läsa igenom
doseringsanvisningarna ordentligt eftersom växande valpar ska ha
mer än vuxna hundar.
När man kokar ris, makaroner eller dylikt till hunden uppstår
ett fosforöverskott eftersom alla dessa födoämnen är
kalkfattiga. Detta avhjälper man lätt genom att tillsätta 1 tsk
mjölksyrad kalk (kalciumlaktat) per 10 liter av ovanstående
blandning.
Även om hunden tillhör rovdjurssläktet kan det vara lämpligt
att den utfodras med ganska stor mängd kolhydrater som dels ger
hunden energi och växtfibrer, dels bukfylla och mättnadskänsla.
De kolhydrater som vi utfodrar våra hundar med består vanligtvis
av spannmål. På grund av att hunden har en kort tarmkanal och
dessutom inte direkt tuggar sin mat måste alla vegetabilier vara
väl förberedda. Det innebär att spannmålsprodukter
måste vara antingen väl kokta eller bakade. Väl kokt innebär
kokning med betydligt mer vatten och under dubbelt så lång tid
som de koktider vi använder oss av.
Vete, majs, ris och korn är det som passar hundar bäst. Havre
används väldigt sällan till hund. Råg anses som direkt olämpligt
på grund av att det kan ge en del hud- och pälsproblem samt även
tarmstörningar. Grönsaker och rotfrukter har hunden inget direkt
behov av. Om de ändå ingår i foderstaten bör de också vara väl
kokta och dessutom mosade för att hunden ska kunna tillgodogöra
sig dem. Detta hindrar emellertid inte att man kan ge t ex råa
morötter eller rå vitkål fint rivna, då naturligtvis vissa näringsämnen
i dessa födoämnen kommer hunden tillgodo. Om hunden får en
morot att gnaga på går alla de bitar som sväljs hela ut med avför-ingen
osmälta.
Frukt är ingenting som hunden behöver. Det kan till och med vara
mindre klokt att vänja hunden vid frukt av olika slag.
Citrusfrukter kan störa magsaftsproduk-tionen och leda till att
hunden kräks galla. Äpplen, särskilt då fallfrukt, kan ge
problem med hud och päls.
Det naturliga för hunden är att proteinet hämtas från
djurriket. Animaliskt protein har ett
bättre näringsvärde för hunden och de främsta proteinkällorna
är kött och ägg. Kött bör generellt sett serveras rått då näringen
till viss del förstörs genom kokning.
När man kokar kött bör det hellre vara lätt kokt än välkokt
med undantag av svinkött, men inte ens det behöver koka i
timmar. Stekt kött är inte lämpligt. Bäst är kött från nöt
och får. Kött från nöt och får av bra kvalitet bör helst ges
rått, men fårkött ska ha varit fryst innan. Detta för att viss
smitta överföres till hunden. Svinkött är mindre bra, även om
det i mindre mängder och väl tillagat kan ingå i foderstaten.
Det är absolut nödvändigt att svinkött kokas (får inte ens
vara rosa) tillräckligt väl då det kan innehålla ett virus som
är hundraprocentigt dödligt för hund och katt. Detta virus
kallas för pseudorabies därför att det framkallar liknande
symptom som rabies ger. Väl kokt svinkött är emellertid
ofarligt för hund att äta men är som sagt ändå inte det bästa
köttet för hund.
Slaktavfall som innehåller stora mängder inälvor (lever, hjärta
och andra organ) är rikare än rent kött på ämnet purin,
vilket gör att det kan vara förståndigt att begränsa mängden
inälvsmat i hundens kost. Lever och njure är dessutom kroppens
avgiftnings- och reningsorgan vilket är ytterligare ett skäl
till att inte kontinu-erligt gesådant slaktavfall. Bevisligen kan
hundar ha lite svårt att hantera purinhaltiga födoämnen. Inälvsmat
bör alltid ges kokt.
Viltkött, t ex älg och rådjur, håller en högre proteinhalt
och kan ge tarmstör-ningar såsom gaser och lös mage vid
utfodring med relativt små mängder, i synnerhet om det är kokt.
När det gäller kött från kalkon, kyckling och hare är det mer
järnfattigt än rött kött. Kött från fjäderfä bör alltid
kokas eftersom de i rått tillstånd kan innehålla cambylobacter,
en sjukdomsframkallande bakterie. Denna typ av kött kan också lätt
framkalla tarmstörningar i form av gaser och lös avföring.
Mjölkprotein är värdefullt för hunden så länge den växer.
Vuxna hundar har svårt att tåla mjölk på grund av att den
saknar enzymet laktas.
Hunden är inte fiskätare av naturen, varför det är mindre
passande att det animaliska proteintillskottet i hundens foderstat
helt och hållet, eller till stor del består av fisk.
|